Är så trött på mig själv.
Jag är så grym på att ställa upp för andra.
De är ju positivt.
Men jag glömmer mig själv.

Min tanke har varit att om jag hjälper personerna jag gillar
så ställer väl dom upp för mig.
Mår dom bra så mår jag bra.
Riktigt så är de inte.

Nu känner jag att jag snart når en punkt i livet som jag
redan har stött på innan.

Men innan jag kommer så långt denna gången tänker jag vända på de.

Jag har stöttat min pojkvän nu under en längre period
han har startat ett företag, bytat jobb, köpt ny bil, mm.

Klart man ställer upp men man vill ju ha något tillbaka.

Jag brukar alltid vara den som planerar resor,
 middag med vänner, fester mm.

Vi skulle grilla en kväll med hans vänner.
Vännerna skulle komma vid sju tiden. 
Pojkvännen var i garaget som vanligt.
Jag står här hemma fixar med allt
 till och med lagt fram kläder till killen, sen som han brukar vara.
Vännerna kommer lite efter sju.
Dom frågar var är F.. 
Jag svarar något i stil med, inte en aning.
De vissar sig att han skulle bra flytta bilen från
ett garage till ett annat.

Men då är min fråga..
Hur svårt är de med dagens teknologi att bara skicka 
ett sms eller ringa och säga de?

De är väl helt okej om de händer nån gång då och då.
Men detta händer minst en gång i veckan.
Man får ringa och fråga ska jag laga middag till en eller två?
Hur ser din vecka ut?
Händer de något till helgen?
Varför måste jag ställa frågor för att få veta något?
Varför kan han inte bara berätta?
Han börjar fatta vad jag menar
men jag blir så ledsen och besviken.

Jag vill inte sitta hemma och vänta på när du kommer
om du redan vet att du inte kommer hem innan 24.
För då slutar jag ju med att överraska dig med en god middag
eller en mysig kväll tillsammans.

Missförstå mig inte min pojkvän är väldigt söt.
Pussar mig varje morgon innan han kör till jobb.
Frågar hur jag mår och är väldigt mon om mig.
Han är underbar på många sätt.
Men han hade varit helt perfekt om han tänkte två. 

Hur ska man få pojkarna att förstå att man är
 två i ett förhållande?
Allt ifrån sex till sjukdommar ska man dela.
De är ju inte bara sexet som gör förhållandet.

Kramar Ronja!